Obs. [OE. stoc neut. (gen. stoces); prob. f. the same root as stoc(c masc. (gen. stocces) STOCK sb.1] PLACE sb., in various senses.
Common in place-names, as Bishopstoke, Winterstoke.
a. 900. Wærferth, trans. Gregorys Dial., 12. Þæt aborstene clif hreas þa of duneweard oþ þæt hit com þær hit mynte feallan ofer þæt mynster, and þæt þonne wære hryre ealles þæs stoces. Ibid., 172. Þa sona in Cassinum þæt stoc [v.rr. in C. þære stowe, on C. þam stocwic].
c. 1200. Ormin, 1049. Uppo þatt oferrwerrc Þeȝȝ haffdenn liccness metedd Off Cherubyn, & haffdenn iit O tweȝȝenn stokess metedd. Ibid., 15694. Inn oþre stokess nemmneþþ wel Þa posstless hise breþre.