v. Obs. [OE. fordileȝian, f. FOR- pref.1 + dilȝian = OS. diligôn, OHG. tiligôn (mod. Ger. tilgen) to destroy; cf. Ger. vertilgen.] trans. To exterminate, destroy.

1

c. 900.  trans. Bæda’s Hist., I. xii. [xvi.] (1891), 54. Þæt heo oð forwyrd æȝhwær fordilȝode ne wæron.

2

c. 1200.  Ormin, 14538.

        & all mannkinn wiþþutenn hemm
  Wass full off alle sinness,
& all forrrahht ȝæn Godd, & wurrþ
  To wurrþenn all forrdillȝhedd.

3