v. Obs. [OE. forclingan, f. FOR-1 + clingan to CLING.] intr. To shrink up, wither.
a. 800. Corpus Gloss., 1744. Rigentia, forelingendu.
c. 1000. Veronica (Gr.-Wülk.), 163. Wæron sume on forclungenum treowe ahanȝene.
c. 1200. Ormin, 13850.
Þatt herrte, þatt wiþþinnenn uss | |
Iss hefiȝliȝ forrclungenn | |
Þurrh fakenn trowwþe towarrd Godd. |
c. 1305. Pilate, 2156, in E. E. P. (1862), 117.
His lymes so forclonge to noȝte | |
So hi dude alle tofore here deþ. |
c. 1430. Hymns Virg. (1867), 13.
Whanne blood and watir were out wrong, | |
For beetinge was þi bodi blewe; | |
As a clot of clay þou were for-clonge, | |
So deed in þrouȝ þanne men þee þrewe. |