Obs. [a weak vb., related to CLING.] intr. To cling, adhere, remain.

1

c. 1325.  E. E. Allit. P., B. 1034. Clay þat clenges þer-by.

2

c. 1340.  Gaw. & Gr. Knt., 1694. Þe forst clenged. Ibid., 2078. Þay clomben bi clyffez, þer clengez þe colde.

3